Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är precis samma vänskap, som
blott ej blir utbetalad. Och därhän kan du
alltid bringa det igen.»
»Allt här i världen är bara humbug,» sade
Hans bedröfvad.
»Nej, ingenting är humbug, så snart det
endast har framgång,» svarade hans bödel
småmysande. »Men alla onyttiga känslor äro
dumma.»
Men Hans blef plötsligt på det högsta
upp-retad emot den andre. — Det var ju
ögon-skenligt, att denne satt oeh förhånade honom
och gjorde sig lustig på hans bekostnad 1 Det
var ju mer än gement! I stället för medlidande
för att han intet fått af lifvet, gaf honom den
andre endast hån, och såg ut att glädja sig,
till på köpet!
»Men hvem är du då som vågar säga mig
allt detta,» skrek han. »Ut med det, om du
så vore djäfvulen själf! Hvem är du som kan
alla de där stora orden om vänskapen, kvinnan
och konsten, endast för att vända upp och ned
på dem och hela min längtan, och grina åt den
tomma hopplöshet som finnes därunder?! Ut
med det, jag vill veta det, jag är vid Gud ej
den, som låter drifva med mig!»
»Du vill veta hvem jag är?» smålog den
andre, »Har du då verkligen ej känt igen mig?
Mig som alltid varit dig när!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
