Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna — ja: ensamhet är det, ensamhet!
Ingenting vill jag ha, hvarken vänskap eller kärlek.»
Han höll inne som hade han sagt en lögn.
Någonting rörde sig inom honom, någonting
liknande ett begynnande oväder, ett element,
som fått sofva för länge och fått för stark
expansion, det svällde till, växte och skakade
honom i raseri tills han ej längre stod emot,
utan hela hans väsen liksom exploderade i ett
enda förtvifladt skrik:
zMin koinna — min kvinna! Hvar är
hon — hvarför har jag ingen, hvarför är hon
ej här hos mig nu?»
Och han började gråta, grät som ett barn,
så att det regnade tårar ur både det falska och
det ärliga ögat — och han rusade upp och
kastade sig med vild kraft emot den kalla
fängelsemuren, och sjönk ned på golfvet matt och
tillintetgjord.
»Hvarför har jag ingen — hvarför är hon
ej här hos mig?» suckade han förtviflad.
Då såg han henne igen, såg hennes blonda
hufvud stödande sig på de sammanknäppta
händerna, såg sympatin glänsa fram ur de
grå-blå ögonen, hörde hennes obestämbara röst
svara detsamma som en gång förr — nej, han
ville ej böra den dumheten! Åh, om han hade
henne här, han skulie minsann ej vara så dum
och taga henne på orden en gång till, han
skulie minsann veta sätta lif i hennes kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
