Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK.
Ha, ha, ha! Den blicken — den
axelryckningen, — den skakningen på hufvudet, — bättre
kunde ord ej tala till örat, än det narrspelet till
ögat! (brutalt, till Svante Sture) Nåväl din gamle
räf, — du har rätt, — jag är galen!
{De båda andra se högst förvånade, ån på
hvarandra än på kungen.)
ERIK.
Ja, ja! Det är mitt allvar, — splitt spångande
galen är jag! (de rycka på axlarne) Men mig lyster
att bli klok igen! Jag har ej lust att längre låta
Eder klokskap råda för min, det skall vara ett
slut med det nu! (slår handen i bänken, far upp}
går ett slag af och an, stannar så med korslagda
armar framför dem). Kröka rygg och se ödmjuka
ut när I stån ansikte mot ansikte med mig, det
kunnen I! Men bakom min rygg — bara
trolöshet och förräderi hos alla, utan undantag! (häftigt)
Och för Eder skull, — för Eder som äro redo
att förråda och sälja mig när som hellst, — för
Eder har jag försummat mitt lifs lycka, — syndat
emot mina känslor och blifvit till spott och spe
för enhvar, och ej minst för Er själfva! (till Svante
Sture) Hur kan du fordra att jag skall förbli ogift?!
Har du inte själf hustru och barn? Och du, Sten
Erikson?
STEN ERIKSON.
Ha vi fordrat — ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
