Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK.
Svår skada och orätt har jag tillfogat dig, —
din död har jag velat, — skam och nesa har jag
bragt öfver ditt hus, — förlåt mig, — tillgif min
svåra synd, — lofva mig vänskap och låt oss
lefva i fred med hvarandra som fränder och vänner
anstår! Säg att du vill det, — svär att du ej
längre bär agg emot mig, — haf barmhärtighet
med mig, arma olyckliga människa. (Brister i gråt
och omfamnar hans knän.)
STEN ERIKSON
(skyndar till).
Nådigste Herre, oroa Eder icke så, (hjälper
Svante att få upp kungen).
SVANTE STURE.
När tänkte jag någonsin en tanke som ville
Eder frid till lifs? Vid allt hvad heligt är svär
jag, att jag i all min tid satt troheten till min
Herre och Konung högst! Och tror Eders
Majestät det ej, så tag då allt hvad jag äger och har,
och låt mig bli en tiggare med de mina hellre än
att makt och rikedom skulle göra mig misstänkt i
min konungs ögon.
(Erik som ej kan bemästra sin rörelse, griper
hastigt hans hand och kysser den)
(Svante Sture söker förhindra det, drager så
konungen till sitt bröst och omfamnar honom)
ERIK
(rätar sig upp, ger honom bägge händerna).
Tack, käre frände! Men dina ägodelar vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
