Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARIN
(med våld behärskande sina tårar).
Väck dem inte — väck dem inte — stå upp!
(Han lyder. Hon stänger dörren, går så till honom
och fattar hans hana).
Är du rädd för döden Erik?- (han skakar på
hufvudet.) Nej, det visste jag! — Och nu kom
och tag emot min tack. Det är allt hvad som
ännu återstår mig att gifva dig — sedan jag ej
får offra mitt lif for dig längre. (Går med honom
bort till fönsterbänken, till vänster, hon sätter sig
vid hans fötter, stöder armarne mot hans knä och
ser upp emot honom.) Kommer du ihåg Erik
första gången vi såg hvarandra — kommer du
ihåg det?
(Erik nickar.)
KARIN.
Jag kommer ihåg det som vore det i denna
stund — och så är det — ty närmare kunna vi ej
komma hvarandra än vi då gjorde det med en
enda blick. — Hvad var det du såg i mig då?
Såg du den ringa borgarflickan hvars skönhet du
kunde ta, och kasta bort? Nej — lika litet som
jag i dig såg riddersmannen och konungasonen!
Ty det allt är förklädnad — både stånd och yrken
och skönhet och eländighet — allt bara förklädnad!
Nej — när du såg mig och jag dig, då tändes i
mitt inre en gnista af det eviga lifvet, och så var
det också med dig. — Och den gnistan slog ut
Karin Månsdotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
