Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och — jag tycker bra om honom. Men — här — i
kungens eget rum — nej! (Paus.) Och dessutom
be-höfver han inte precis tro att han är alldeles
oemotståndlig! (Narren kommer in igen, stannar innanför
dörren som för alt gå fram till Dyveke, lyssnar plötsligt,
som köide han steg utifrån försalen, och smyger bakom
tapeten. Dyveke under liden): Han kan gärna lära sig
att Dyveke inte far behandlas så där, som vore hon —
gud vet hvad för något. (Häftigt.) Nej, jag låter inte
behandla mig med ringaktning, därför att jag är
konungens älskarinna 1 Konungens älskarinna — det är
dock mer, än konungens drottning! (Vemodigt.) Och
vore det ej längre mera — då, ve dig, stackars Dyveke!
KRISTIAN
(kommer hastigt in, blir stående framför henne och set
mörkt på henne ett ögonblick).
Dyveke här?! — Du leker allt för djärft med mitt
tålamod, Dyveke! Du aktar ej min vilja! Hur vågar
du komma hit till slottet, trots mitt stränga förbud?
dyveke (harmset).
Skall jag då vara en fånge nu mera? Förr, då
kunde jag gå här fritt och öppet, efter behag. Och
då behöfde jag ej smyga mig till att se på hofvets
festligheter, som jag fått göra i dag, — då hade jag
alltid hedersplatsen bland hofvets fruar.
kristian (nfbiyter).
Förr är icke nu. Du känner den hänsyn jag
måste taga till drottningen. Du gör orätt i att bryta
emot’ mitt förbud. Du hade ej bort komma hit.
DYVEKE.
Nu när hon har sett mig, och vet att jag finnes
till, så behöfver jag väl ej taga mig i akt längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
