Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där sitter en spindei så svart och så stor
i gräset och stirrar och glor.
Han solstrålar fångar och tvinnar och gnor
och spinner till mörker och knyter ett flor
så starkt och så tätt,
så luftigt och lätt.
I dess maskor han fångar hvar lefvande själ
och pinar och plågar ihjäl.
Och solen hon bleknar, och ljuset så matt
det slocknar i svartaste natt.
Och män’skorna famla ikring utan själ,
men fmna sig fram lika väl.
De tycka att mörkret är ljust som en dag
och mörkrädda bli, när det ljusnar ett tag
och gömma sig väl,
och drömma sig själ,
så stark och så fri. När de vakna från det
de tro att de somna så sött.
Men spindeln han spinner så arg i sitt sinn’
— en själ kan han ej fånga in.
Den själen går fri genom tidernas hvarf
från hjälte till hjälte i arf.
Och maktfulia gör dem och bringar dem nöd
och ära och nesa, — och seger och död,
och pina och blod
för mandom och mod. —
Ty alla de strida mot spindelens nät
och alla de falla på det.
Alla — utom en. Ty hans tid är ännu inte
kommen. Men den kommer säkert. (Tystnar och
springer upp, då fångvaktaren, en gammal soldat med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
