Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Drifternas stamtafla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta medel var driften.
Kärleken sönderföll alltså efterhand i två bestämdt
formade krafter: — tron, som är det oklara
medvetandet af det lefvandes andel i det eviga lifvet, och —
driften, som är viljan att fortsättningsvis utveckla dess
tillfälliga form.
Tron, är kulten af det eviga lifvet sjelft.
Driften, är den lefvandes medel till detsamma.
Det var kärlekens delning. —
— Driften utvecklade sig vidare. Hvarje
ögonblickligt lefvande form behöfde endast dela sig, och
enhvar af dessa delar lefde så vidare, utvecklade sig
och delade sig vidare.
Men ju längre en viss organism hann i sitt
utvecklingsarbete, ju mera inveckladt och kompliceradt
det individuella lifvet blef, — desto mer kompliceradt
måste dess öfverbringande till ett nytt led blifva.
Driften delade sig i manlig och qvinlig.
Den manliga fick på sin lott att lefva det
individuella utvecklingsarbetet i sitt led och öfverlemna
dess resultat åt den qvinliga — att hon måtte
öfverbringa det till nästa led.
Den qvinliga fick att lefva med — så att hon
skulle kunna taga emot dessa lifsarbetets resultat,
bevara dem och gifva dem vidare.
De manliga och qvinliga individer, hvilka ej
kunna detta äro onaturliga, dekadenta former, och
skola dö.
De göra det — ty driften hos dem har omsatt
sig i en annan, riktad emot den egna formens
fortbestånd, — en sjelfmördande drift, som gör dem
oförmögna, att fortlefva i många led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
