Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iedipus i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den motvilja hustrun jemt visade honom, och att ej
se sonens svartsjuka vid hvarje försök att närma sig
henne.
Och när han varit borta och lenmat de två
ensamma hemma såg han bevisen för sin misstanke i
sonens matta ögon och hustruns mätta och belåtna
uppsyn.
Men ändå sökte han bedraga sig sjelf, hade ej
mod att se sanningen i ögonen, försökte tro att han
misstog sig.
Och började supa ännu värre.
Hustrun rörde han aldrig och talade endast det
allra nödvändigaste med sonen.
De tydde detta som en tyst tillåtelse af något
som ändå ej kunde ändras, och blefvo mindre
försigtiga. —
— En afton kom Larsson hem tidigare än
vanligt, och smög fram till fönstret. — Der brann ljus
men han kunde ingenting se, en af Stinas kjolar hängde
för. Han hörde dem tala derinne.
Han bankade på — och ögonblickligen slocknade
ljuset.
Det dröjde något innan dörren öppnades och
Stina kom ut.
Larsson satt på trappan, — det hade plötsligen
fallit honom in att ställa sig alldeles redlöst drucken.
Stina började tala något. —
— „Han ä döfull — han förstår ändå
ingenting“, — sade Anders som kom fram bakom
henne.
Han tog fadern under armarne Stina hjelpte till
och så fingo de in honom och till sängs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
