Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iedipus i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der stannade han plötsligt villrådig. —
-— Det hade varit för mycket sinnesrörelser på
en afton.
Hennes uppretande smekningar voro droppen som
kom den öfverfyllda bägaren att rinna öfver.
Hans nerver släppte plötsligt tag för denna sista
ansträngning öfverretade som de voro af det ständiga
drickandet — aftonens nöjen och det våldsamma
vredesutbrottet.
— Han kände en fasansfull vämjelse som
bragte hjernan i oordning — kom tankarne med
blixtens hast att snurra bakåt och blanda ihop minnena
af förr med ögonblickets intryck. De jagade
hvarandra i virrvarr — kedjade i hvarandra efter godtycke
och gjorde hans vilja till ett enda osäkert och
tvekande kaos.
— Var det ej mor som låg der borta och
väntade — jo visst var det mor — — — men han var
ju, — hvad hade han då här att göra? — var han
då far? — — ja visst, — han hade ju nyss pryglat
henne — -— visst var han det — Larsson sjelf.
Minnet af den första aftonen då när han låg upp
på vinden och såg ned på de båda, stod med ens
lifslefvande för honom. — Han såg henne nu — genom
det minnet — han låg på loftet och såg — huru hon
låg der och väntade och han — Larsson — gick öfver
golfvet till henne — — — — — — — — — —
— men var inte han, Anders också här nere? —
och deruppe på en gång? — var han då dubbel? Far
och son på en gång? —
Det gick alldeles omkring för honom — i ett
plötsligt anfall af ångestfullt vansinne rusade han ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
