Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iedipus i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast gjort det intensivare, det hade varit de sista
dödsryckningarna af en till öfverdrift stegrad onatur,
som gick under i kamp med naturen.
Och det dödsarbetet var slut nu — hennes far
hade gjort sitt — hon hade också gjort sitt här i
lifvet, och sonen hade ingenting mera att göra.
— Han finge ej ha det! —
Det fattade beslutet gaf henne kraft och
beslutsamt gick hon vidare.
Gick — raka vägen till länsmannen och bekände
allt lugnt och utan att darra på rösten. —
— Hon behöfde ej länge vänta på den
menskliga rättvisan.
Öfverheten, som Gud gifvit svärdet i handen,
begagnade sig af sin makt.
Högg hufvudet af detta besynnerliga
sjukdomsfall, — för att sjelf stå lika hufvudlös inför nästa gåta
af onatur och brott. —
— Anders fick behålla lifvet. Han kom i
korrektionshus för lifstiden!
— — — — — — — — — — — —
Det var åter sommar. Solskenet gassade som
förr stekande fram öfver leråkrarne —- dansade fram
mellan buskarne i lek med de spelande skuggorna
öfver gräsmattan, — och glänste emot sjöns spegel, så
att de grönglänsande sländorna blefvo helt bländade
der de höllo jagt efter hvarandra.
Sjön hade sjunkit, dragit sig tillbaka för den heta
solkyssen och blottat en lång grå rand af sjöbottnet
utmed stranden. Den gaf villigt sin tribut åt den
varma lifsbringaren, för att få det tusenfaldigt åter
blott regntiden kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
