Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - „Crimen laese majestatis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarför hade han inte besökt henne på hela
tre dagar? — Och ingenting skrifvit? —
Han svarade i ett väl öfvertänkt och logiskt
bevisande tal.
— Hon hade spelat komedi med honom —
hycklat — ljugit känslor som hon alls ej hade.
— Och detta hade dödat hans kärlek — förhånat
hans heligaste känslor, de första, enda, verkliga han
någonsin hade haft.
— Och nu kände han ingenting vidare för henne.
— Men han hölle sina förra känslor för henne „så
heliga" att han ej ville „låta dem öfvergå till hat“. —
— Han skulle möjligen komma att hata henne
om förbindelsen ej afbrötes.
— Han visste det, han skulle hata henne! —
— Och derför vore det bäst att de skiljdes åt nu. —
Han tog sin hatt och ville gå. —
Hon rusade upp och höll honom tillbaka. —
Att börja med fick hon ej fram ett ord. Hon
hade blifvid försmådd, afskedad, hon, den sköna, — hon
som var van att sjelf gifva afsked åt en man!
— Hon kunde ej tro det! Det kunde inte vara
nödvändigt att de skiljdes åt! —
— Hon medgaf att hans åsigter om henne voro
riktiga.
— Men hon skulle blifva annorlunda. Hon lofvade
det.
— Han skulle blott försöka med henne ännu
någon tid — han skulle få se att det blefve bra.
— Hennes natur var så skygg — så inbunden
— kunde ej gifva sig ut ännu. Men den skulle nog
bryta sig fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
