Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag låg i graven och kände jordens isande fuktiga
famntag, som sög blodet ur mig.
Droppe för droppe.
Med slocknande, infallna ögon glodde jag på
månen, som sam oppe i rymden. Den var fräknig och
trind, med de vassa strålarna utgående åt alla håll
som en katts morrhår.
Alltsammans föreföll mig så bekant. Kattansiktet
och det gninda, suddiga himlavalvet hade jag ju sett
otaliga gånger förut.––––-Då, då jag ännu levde
däruppe på jorden.
— Månen tyektes känna igen mig, ty den log — <
grymt och kattlikt. Men trots allt kände jag mig glad.
Jag var icke längre ensam med mörkret.
En skugga kom glidande över natthimlen. Den
skymde bort månen och stannade vid min grav. Jag
kände saknad efter det fräkniga kattansiktet.
Skuggan böjde sig ned över graven, ryckte opp
korset ur mullen. Sade:
Varde mörkt!
Därefter försvann den och åter sänkte månen sina
vassa morrhår mot jorden. De stucko som nålar i
min ruttnade kropp, men jag kunde icke sc någonting.
Tungt oeh kvävande låg korset över mig, och åter
kände jag jordens isande fuktiga famntag, som sög
blodet ur mig.
Droppe för droppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
