- Project Runeberg -  Återsken /
52

(1932) [MARC] Author: Henry Parland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En vitklädd djävul kom emot mig på
stationsperrongen. Presenterade sig. Tåget kom och vi stego in
i samma vagn.

— Huru står det till därnere? började jag
samtalet. Det var väl mera av artighet än av nyfikenhet.

— Djävulen skakade trött på huvudet: Illa. Det
börjar bli tomt i hålan. Arbetslöshet och missnöje
hota, fastän jag nyligen låtit modernisera alltsammans.

— Ha människorna då blivit frommare? frågade
jag naivt.

— Frommare? Nuförtiden äro endast kyrkråttorna
fromma. Ty de dö ut.

Vad det är? Att de icke längre tro på mig. Ty
se: somliga tro på Gud — han gjorde en trött grimas,
den var väl mer inlärd än uppriktig. Tro på Gud
och komma till himlen. Andra tro på mig; dem tar
jag hand om. Så var det i den gamla, goda tiden.

Och nu? Nu tro de varken på honom eller på mig.
De tro på ingenting alls, och därför äro vi båda illa
ute. Deras själar dö — gå opp i intet.

— Det låg en hopplös bitterhet i orden, att jag
tyckte synd om djävulen. Jag sade: men de gamla
själarna finnas ju kvar.

Djävulen såg upp.

De gamla själarna? Tala icke om dem! De sitta
och idissla på evigheten, som om de på detta sätt finge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phsken/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free