Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BILFANTASI
En bils strålkastare sleto opp natten och plöjde en
rak vit fåra i den. Vid ratten satt en gestalt i
flygar-mask. Luften fladdrade och slog.
Bilons strålkastare grävde opp ur mörkret en
ändlös, grå väg, på vilken här och där underliga, skygga
varelser rörde sig. De kunde vara människor, men
också små förskrämda apor, vilkas smala ögon
vidgades till en tom och hjälplös fråga. De stirrade
fascinerade in i ljuset, men när bilen gled inpå dem,
hårdnade deras blick för det lugna, vassa skenet. De väjde
inte undan, de försvunno under karosserier, och
mörkret störtade ihop över dem och fyllde igen ljusfåran.
Gestalten vid ratten styrde rakt framåt, och
bakom bilen störtade mörkret ihop och fyllde igen
ljusfåran. Men strålkastarna grävde fram nya ansikten,
de växte och blevo tomma, och då de försvunno under
karosseriet, återspeglade deras ögon någonting av
stålets hårda sken.
Bilen var lång och smärt, svartgrå. Där den ven
genom natten, sjöng järnet, och han vid ratten förstod
vad det sjöng.
— Människorna ha skapat mig, sjöng bilen. Inte
efter sitt, utan efter sin guds belätc. De ha gett mig
all den skönhet och styrka en människohjärna kan
tänka sig. De ha dödat varandra för min skull. Jag är
järn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
