Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PSYKOLOGISKA FILMENS BANKRUTT.
Den psykologiska filmen, grundad på inre, själsliga
upplevelser, vilka den skall uttrycka, utgår från en
strävan att göra filmen till en syntetisk konst, en konst,
som skulle omfatta både litterära oeh teatraliska
moment och förena dem till ett helt. Denna strävan har
emellertid lett filmens utveckling på orätt bana; den
har visserligen omplanterat rent litterära och
teatraliska problem på filmkonstens gebit, men detta på
bekostnad av de väsentliga, primära egenskaperna, vilka
blivit stympade och undanskymda. Den psykologiska
filmen, »konstfilmen» som den äveh utan något som
helst berättigande kallas, är inte någon film längre,
utan rätt och slätt en avstjälpningsplats för allt det
förlegade och värdelösa, litteraturen och teatern inte
mera ha någon användning för och som på intet sätt
motsvarar filmkonstens elementäraste principer och
möjligheter. Jag tänker i det här fallet främst på
dessa »omarbetningar för filmen» av ett skönlitterärt
verk, vilka innebära ett fullständigt förnekande av
filmens egentliga natur och vilka under den litterära
förebildens täckmantel terrorisera våra biografer. Som
exempel må bara nämnas »Anna Karenina» med John
Gilbert och Greta Garbo, som H:fors-publiken ännu
torde minnas och som all reklam till trots inte
kunde bliva annat än ett stort fiasko. Ty ett
filmscenarium blir inte bättre därigenom att ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
