Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riet, har den från teatern tagit mimiken, spelsättet,
skådespelarna.
Mellan teatern och filmen förefinnes en himmelsvid
skillnad, eventuellt ännu djupare än mellan
litteraturen och filmen; dessa ha åtminstone det rent episka,
berättande gemensamt. Jag påpekar ånyo att filmen
är en stum konst. Teatern däremot bygger till stor
del på det uttalade, levande ordets plastik, och dess
dramatiska moment kunna således inte utan vidare
sammanställas med den stumma gestens. Och ändå
försöka de flesta filmskådespelare att vad spelsättet
beträffar imitera teatern. Den väsentliga
förutsättningen härför, ordet, fattas emellertid, varigenom hela
spelet brister, i avsaknad av grundval och motivering.
Jag nämnde ovan att handlingen hos en film inte
behöver motivering. Men den teatraliska mimiken kan
i allmänhet inte undvara den, varigenom resultatet blir
ännu värre: någotslags antydningar och försök till
motivering, vilka obarmhärtigt söndra rytmen hos ett
filmverk och giva anledning till fullkomligt onödigt
bildmaterial.
Talfilmen är ett sådant nytt försök att införa den
psykologiska motiveringen på filmkonstens område.
Den vill förena den stumma bildens expressivitet med
det levande ordet och därigenom komma till en ny
syntes av teatern. Men den utgår som alltid i dylika
fall från ett fullständigt misskännande av filmens
egentliga väsen och framför allt från ett kolossalt
överskattande av dess möjligheter. Vi få inte
glömma att filmen i motsats till alla andra konstgrenar är
en mekaniserad konst. Den kan sålunda endast be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
