Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMSTJÄRNOR OCH REGISSÖRER.
Filmstjärnehimlen har blivit mer och mer
töcknig under de senaste åren. Med undantag av Greta
Garbo, kanske också Brigitte Helm, ha vi inte att
anteckna en enda filmstjärnekarriär, utan endast en
lång rad jämnstrukna skådespelaröden, alla till
punkt och pricka liknande varandra och utan ett
spår av den helgongloria, som en gång i tiderna
svävat kring Rudolf Valentinos brilliantinhjiissa.
En ny generation har tagit den vita duken i
besittning, en generation av medelmåttor och
regissörs-dockor, vilkas betydelse i filmens historia är deras
regissörers betydelse, och vilka liksom Clara Bow leva
på badscener eller burrigt hår. Att de det oaktat
åtnjuta filmstjärnereklam vittnar endast om deras
osjälvständighet och regissörens maktställning, som tillåter
honom att ge allmosor. Ty det är han som intagit
stjärnans från förut plats, en plats som förpliktar till
generösa gester.
Härmed vare ingalunda sagt att filmen gått
tillbaka under de senaste åren. En god film kan skapas
av en god regissör även utan prima skådespelare, men
inte under omvända förhållandet. Regissörens övertag
över skådespelaren är otvivelaktigt en stor vinning för
filmkonsten. Men det är med ett visst vemod man
tänker på de »storas» tid. Valentinos, Pol a Negris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
