Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o. a. under det gångna året tillfyllest bevisat att
masscenerna inte äro allena saliggörande och att man kan
fabricera underhaltiga filmer även utan skådespelare.
Exempel Warner Bros’ »Noaks ark». Regissören
har här använt 3,000,000 dollar för att visa huru en
film inte skall se ut. Ty i Dolores Costello ha vi en
regissörsdocka som sluppit lös. 1 tempelscenerna före
syndafloden en uppställning tennsoldater, så många
och fåniga, att man genast förstår vart de 3,000,000
dollar gått. Och mitt bland dem patriarken Noaks
monumentala lösskägg, stultande på reumatiska ben
av och an mellan berget Ararat och hedniska
styggelser.
Ty det finns ingenting farligare men tillika mera
frestande för en regissör än masscener. Den
amerikanska filmen har strandat på dem, den tyska filmen
efterhärmande ryssarna är på god väg att dela dess
öde. Dessa, vilka som känt inneha patentet på
masscener, ha likaså hamnat i en återvändsgränd:
enformighet. Ty liksom den klassiska filmstjärnan inte
kunde spela annat än första älskaren, kan massan inte
uttrycka annat än patetisk upprördhet. Över vad? —
känner man sig ibland frestad att fråga.
Filmen lider av överbefolkning för närvarande.
Den har för många skådespelare, för många
regissörer, för många ljudfilmspatcnt. På sistone ha även
allt slags kabaretsångare och avdankade stjärnor
börjat figurera på den vita duken. Och här visar
regis-sörsdiktaturen redan sina avigsidor. Den tror sig
kunna göra filmer av vad som helst: slagdängor eller
nollor som Mady Christians. Om den klassiska filmen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
