Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom, att memoarverken och reseskildringarna bygga
på reellt underlag, äro s. a. s. garanterat
verklighetstrogna. Vi leva i en tid, när det reala blivit upphöjt
till avgud. Den egentliga skönlitteraturen är inte i
stånd att uppfylla de fordringar, som ställas på den.
Vid sidan av detta krav på faktisk, ieke skenbar
verklighetstrogenhet har en viss sensationshunger,
framkallad av de normala förhållandenas återinträde i
de europeiska folkens liv, gjort sig märkbar.
Detektivlitteraturens uppsving under de senaste åren,
för-brytarfilmernas och detektivskådespelens ständigt
växande framgång, allt detta är företeelser, vilka tydligt
och klart peka i samma riktning. Vi kunna således,
ifall vi vilja ställa problemet skarpt, säga att tvenne
normaltyper för den berättande prosan för närvarande
dominera över alla andra: 1) memoarlitteraturen, 2)
detektivromanen.
Den moderna krigsromanen utgör någotslags
syntes av dessa tvenne normaltyper.
Den tillfredsställer å ena sidan alla fordringar på
realism. Å andra sidan innehåller ämnet tillräckligt
med spänningsmoment för att med framgång kunna
taga upp konkurrensen med den övriga
sensationslitte-raturen.
— Följer man den moderna krigsromanens
utveckling under de senaste tio åren, märker man att den
mer och mer blivit anpassad efter dessa krav. Det är
den reala skräcken, som utgör ledmotivet i
Erich Maria Remarques »Im Westen nichts Neues»
och Ludwig Renns »Krieg». En animalisk, våldsam
protest mot de nya, ohyggliga former, som döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
