Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nik. Soldaten fick inte längre vara aktiv —
aktiviteten hade blivit lämnad åt kanonerna och
maskingevären — han måste endast kunna hålla ut i
skyttegravarna och bida sitt öde. Denna passivitet
begränsade självfallet hans synfält till ett minimum, han
visste icke ens vem som hade övertaget för tillfället,
fienden eller han. Förresten var det honom kanske
likgiltigt. Krigets strategiska förlopp rörde honom inte
det ringaste, och den enda känningen av segerruset
som han hade, var att han fick sova ut ordentligt. Och
överhuvudtaget angick honom världen utanför
skyttegravarna bra litet. Han hade inga order beträffande
den.
Denna begränsning av synfältet medförde
självfallet en oerhörd förenkling av hans psykologi och
livsyttringar. Vad syssla männen i Erich Maria
Remarques »Im Westen nichts Neues» med, när de inte
marschera eller sitta hopkrupna under granatregnet? De
äta eller sova. Ibland bli de dödade eller sårade. Att
bli dödad betyder för dem att ställas utanför
kollektivet som de tillhöra. Därmed strykas de inte bara ut
ur de levandes antal, utan också ur människornas
överhuvud. Att bli sårad betyder åter att få permission
och på nytt bli en personlighet. För resten är detta en
illusion. När Paul, centralgestalten i »Im Westen
nichts Neues», kommer hem för att vila ut, märker
han att han inte längre passar in i sin forna
omgivning. Han har fått se för mycket ute i
skyttegravarna, för att förstå någonting annat.
— Ibland skriva männen i Remarques bok brev
hem. De göra det snarast av omedveten pliktkänsla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
