Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något faktiskt behov därav känna de ej. Det är ett
atavistiskt drag från tiden då deras ansikten ännu ej
blivit utsuddade, då de ännu levde ett eget personligt
liv och hade någonting att skriva om i sina brev. —
Vad skall jag skriva om? frågar sig Paul, där hemma
kommer de ju ändå inte att förstå.
Och huru skulle de också kunna förstå? Huru
skulle de kunna förstå, att av 20-åringen Paul, i vare
skrivbordslåda hemma ligger »ett påbörjat drama
»Saul» och några dikthäften», plötsligt blivit
någonting så helt annat, en bråkdel av massan, den okända
soldaten, ett tomrum. Huru förstå att han just
därigenom blivit en hjälte?
— »Allt som var förut gäller inte mera, och man
vet inte längre av det», säger Itemarque i slutet av sin
bok. Individualitetens förintande har nått sin
fullbordan. Endast de för alla gemensamma dragen ha
fått stå kvar. Alla vilja leva, alla vilja äta, alla vilja
sova ut. Alla äro trötta. Alla veta att de böra kasta
sig till marken när en granat slår ned. — Om man i
början av »Im Westen nichts Neues» ännu kan skilja
mellan du och jag, så suddas gränserna efterhand
fullständigt ut och flyta i ett sotigt töcken över i
varandra. Men ur detta töcken lyser den okända
soldatens likgiltigt-trötta ansikte fram.
— »Han föll i oktober 1918, på en dag, som över
hela fronten var så lugn och stilla, att armérapporten
inte innehöll mera än en enda sats: på västfronten
ingenting nytt.» — Den okända soldaten Pauls död,
sådan att den inte kunde vara annorlunda: opersonlig,
utan varje mening eller betydelse: på västfronten in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
