Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du såg till slut alldeles ohygglig ut där du satt på
verandan med solstrålarna lekande i whiskyglaset oeh
ditt ansikte kritvitt mot syrenlöven. Men du ville
bara stå på dig oeh tvang oss att dricka med och
filosofera. Jag tror att vi filosoferade något haltande, och
först då kom jag underfund med att du i själva
verket var inte så litet vidskeplig. Du berättade med full
övertygelse spökhistorier en julimorgon när solen
skrattade och fåglarna sjöngo, och du märkte inte
alls vilken grotesk stämningsbrytning därigenom
uppkom. Vi satt där, Ragnar och jag, han i
något-slags morgonrock och jag i skjortärmarna, och hörde
förvånat på.
Men så greps vi också av någotslags
under. lig stämning, det var väl kombinationen whisky,
sommarmorgon och ditt likbleka ansikte inramat
i syrenlöv som gjorde det, och började själva
känna oss litet kusliga till mods. Vi glömde bort
fågelsången och de gröna träden och började
gräva i vårt minne efter alltinöjligt skräp som vi
skulle skämts för att berätta för varandra natten
mot skärtorsdagen, kl. 12. Men här trädde de där
vålnaderna oeh synerna livslevande opp inför våra
ögon, och röken från våra cigaretter (vi rökte ju den
morgonen som om vi fått betalt) steg mot den
djupblåa himmelen i underliga slingrande rörelser.
Det var den mest idiotiska stämning, jag någonsin
erfarit, man kunde kalla den abnorm, t. o. m. pervers,
men så vitt jag kommer ihåg, var den fullkomligt
uppriktig. Och allt bara därför att du ville stå på dig
och inte gå och lägga dig och sova ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
