Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan. — Det passar dig inte. Det — det kommer att
förstöra dina händer, kära Amy, se inte så ledsen ut,
men förlåt, du duger till vad tusan som helst annars
— men inte till arbete.
I vanliga fall skulle Amy ha kastat någonting i
huvudet på mig, efter den sista repliken. Men hon
började gråta — vad hon grät ofta och
olämpligt på sista tiden. Kanske jag borde ha frågat ut
henne närmare först — det var väl bara ett av hennes
vanliga infall, som måste behandlas med försiktighet.
Kanske jag verkligen borde gått litet varsammare
tillväga. Eller behövde hon pengar? Men flickan hade
ju blivit så omöjlig på sista tiden att jag inte vågade
ställa den frågan just nu.
Hon satt där i stolen som var avsedd för solida
korpulonta affärsmän, och snöt sig sakta i en duk som
var alltför parfymerad för att kunna torka bort tårar.
Hoppressad i ena handen höll hon min hatt, vars
nervikta brätten otvivelaktigt löpte faran att bli
oppvikta. Så snart den där affären gått igenom borde
jag verkligen köpa mig en ny. — Den här hade kostat
140: — hos Stoekmann. Eller var det den där
mannens hatt, som jag träffat på natten, som hade
kostat så mycket? Varav kunde jag veta huru mycket
hans hatt hade kostat? Javisst, vi hade ju likadana!
— Det var kanske då hans som Amy höll i handen just
nu?–––Men nej, för fan, huru kunde den där kar-
lens hatt ha kommit hit. (Jag kastade för säkerhets
skull en blick på hängaren vid dörren, där fanns
ingenting.) Naturligtvis var det min hatt som Amy
förstörde som bäst. Men den där mannen–––––, och åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
