Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de skygga djupvattenfiskarna. Det finns ingenting
mera irriterande än de där småtankarna, de komma
ibland i täta svärmar oeh vattnet blänker kring deras
spensliga, sprattlande stjärtar. Man får då gå vidare
längs stranden, för att på något annat ställe kasta ut
reven och åter stirra sig nästan blind på flötets
gung-ningar. Man upplever då ofta samma missräkning
som tidigare: småfiskarna, som gnaga av masken och
sedan komma upp till ytan för att sola sig och jaga
dammkornen, som lagt sig över den. Man sätter på
den allra fetaste, lösaste associationen, den ringlar
åt alla håll och försvinner protesterande i djupet.
Skuggor och ilningar glida över vattnet. Man har
redan blivit trött vid allt väntande, man har rentav
blivit en smula sömnig och man börjar dåsa, med
små-tankarnas solskenslek ännu speglande i ögonen.
Man glömmer bort flötet, som av vinddraget drivits
något åt sidan, nervspänningen löser sig efterhand och
andhämtningen blir regelbunden och lugn. Då glider
någon ny synförnimmelse med ens över näthinnan,
skuggan efter en vattenring, som slår mot stranden
och får en att yrvaken rycka till. Man ser oförstående
omkring sig, upptäcker med ens, att flötet inte mera
är synligt, och hör i stället allt flere vattenringar
mjukt plaska mot stranden. Man rycker till sig
metspöet, det böjer sig som en båge, reven är spänd som
en fiolsträng och nu–––-nu kommer det upp, vid-
undret, skimrande i alla regnbågens färger, medan det
i en vid båge flyger över ens huvud och slår ner på
strandhällarna bakom.
Men hjärnan, ifall den är en skicklig fotograf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
