Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ånyo skålades för hennes tillfrisknande. Sedan
tömde vi glas på glas, och Amy, som i början tappert
föl-sökt följa med, fick ett kvävningsanfall, kröp om
möjligt ännu mera ihop under täcket och hostade länge och
förtvivlat in i kuddarna, varefter hon vände sig mot
väggen och slöt ögonen. Hovmästarens stämma hade
sjunkit några grader till ett sammetslent
halvviskan-de, under det han berättade några av sina urgamla
utnötta historier medan vi tömde de sista resterna av
flaskan. Amy sov redan, och jag frågade mig om det
inte så småningom vore på tiden att hovmästaren gick.
Men å andra sidan hade stämningen hos mig
framkallat en varm sympati för honom, en sympati,
som mer och mer trängde i bakgrunden min ännu för
en halv timme sedan fullkomligt uppriktiga oro
över Amys tillstånd, och som måhända tydligast
kunde illustreras av våra inbördes platser: hovmästaren
satt vid bordet mittemot mig, medan Amy befann sig
bakom min rygg, där jag inte kunde se henne, endast
då och då höra hennes söndriga andhämtning.
Till slut gick hovmästaren. Jag följde honom ut
i tamburen och kände en viss avund mot honom, att
han så enkelt klarat sig ur historien: druckit några
groggar och sedan gått sin väg, medan jag nu skulle
få bära efterräkningen och sitta hos Amy kanske halva
natten. Ty någonting i hennes förbrända virriga
blick hade befallt mig att ännu stanna och bistå
henne, fastän jag å andra sidan omöjligt kunde gissa vad
för slags hjälp jag möjligen kunde ge henne. Jag
satte mig åter på sängkanten och hon vände sig
suckande mot mig. ögonlocken föllo kvalfullt ner över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
