- Project Runeberg -  Återsken /
209

(1932) [MARC] Author: Henry Parland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fantasi fria tyglar att komplettera den med sådant
som kanske inte alls fanns till i verkligheten. Och
då kunde det ibland hända, att han glömde bort
vem det var som satt bredvid honom, och ur de
bakersta skrymslena av hans hjärna döko fram
gestalter, som han redan glömt, men som plötsligen
livslevande stodo framför hans öga, frammanade av en
vibration i Amys röst, eller en lock som på ett nytt sätt
spelade mot hennes kind.

I sådana fall begick han alltid ett oförlåtligt
misstag, rättare sagt brott i Amys ögon: han blev
tankspridd och fullkomligt omöjlig som sällskap. Ty låt
vara att hon inte gav vidare akt på honom; småningom
började hans frånvarande min ofelbart irritera henne,
och då kunde hon ibland rusa på honom, för att skaka
liv i den stelt tillbakadragna hållning, ibakom vilken
han förskansat sig mot verkligheten. Ilan kände sig
då lydigt skuldmedveten, och gjorde sitt bästa för att
söka sig tillbaka till omgivningen, men det ville aldrig
riktigt lyckas. Ty medan han varit borta från den,
hade det övriga sällskapet redan fått ett visst
försprång framför honom, och han kände sig på något
sätt efterbliven, han kunde inte följa med samtalet på
samma sätt som de andra, ty för dem hängde vad som
sades för tillfället ihop med det som redan blivit sagt,
och detta hade han inte hört. Ilan stelnade till ännu
mera och försjönk efter några minuters förtvivlad
kraftanspänning, som inte förmått utlösa mera
aktivitet än ett småleende, som ville vara förbindligt, men
i själva verket endast var olyckligt och bortkommet,
tillbaka i sitt dåsande tillstånd, tills en ilsken blick

14 — Återsken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phsken/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free