Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varandra på soffan. Hon lyssnar uppmärksamt och
tar sedan fram puderdosan. Hon är inte mera så
blek som förut.
överrockarna, som vi kastat på en stol, titta
förebrående och hotfullt på mig. De röra sakta på
ärmarna ooh deras knappögon blinka illmarigt. En kudde
på soffan öppnar munnen och sträcker en broderad,
grön tunga mot dem. Eriks överrock reser sig
långsamt, den stiger och stiger, men blir aldrig upprätt.
Telefonen skräller till, och överrockarna kryper
stillsamt ihop på sina platser. Jag håller luren mot
örat och hör min fars röst fråga efter mig. Den låter
avlägsen och gammal, och jag måste anstränga mig
till det yttersta för att svara.
När jag lägger på luren, är Erik inte mera i
rummet. Men Anita står bredvid mig och hennes lockar
ringla som guldormar över axlarna. Hon för mig till
soffan ooh smyger sig tätt intill mig.
— Var är Erik? frågar jag mödosamt och försöker
hitta honom i hörnet mittemot, bredvid grammofonen.
— Han har gått ut, svarar hon. Vi skall fara ut
med bilen. Han har gått efter den.
Jag finner det alldeles naturligt att vi skall fara
ut med bilen. Men så rör det sig någonting otympligt
i mitt medvetande och jag säger: — Inte kan Erik
köra bil i det här tillståndet. Vi kommer att köra
ikull, skall du få se––––
Eriks överrock reser sig till hälften och ser strängt
på mig. Jag kan inte uthärda dess hotfulla, lömska
blick och vill slå till den, men jag ser Anita bredvid
mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
