Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon stönar dovt bredvid mig. Det är mörkt och
jag borde tända lampan för att se efter vem det är.
Men jag kan inte röra mig. Antagligen drömmer jag
igen en av de där mardrömmarna, som börjat pina
mig på sista tiden. Men jag kan inte vakna, fastän
jag vet att jag borde göra det.
Från rummet bredvid hörs det röster. De måste
vara många, ty de surrar på samma sätt som bilen för
en stund sedan. Bilen––––1 Det är underligt att
jag ännu inte kan vakna, det är väl därför att jag
druckit så mycket wisky hos Erik i går kväll.
Någonting varmt oeh klibbigt lägger sig på min
ena axel. Det kryper allt djupare under skjortan oeh
ringlar sökande. Men jag kan inte skrika.
Ett ansikte böjer sig över mig. Det ser ut att
tillhöra en polis. Hans hand tummar nyfiket vid mig
och rycker i min kropp som om den vore en spik som
skall dragas ur väggen. — Men maran trycker mitt
huvud allt fortfarande och viker blott sakta och
ovilligt. Jag ser polisens ansikte förvridas av anspänning,
när han med händerna försöker skuffa undan den.
Gatulyktoma gunga starkare än förut och deras
fladdrande sken slickar mina ögon med en brännhet,
sträv tunga. En tät människomassa tränges omkring
bilen, ur vilken Erik och Anita dragas fram. Hennes
händer släpa utefter marken, och Eriks ansikte
genom-flytes av breda, segflytande streck. Polisen böjer sig
spörjande över mig. Jag vet att jag borde fråga
honom om någonting oändligt viktigt och avgörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
