Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bilden, och den blir lika suddig och meningslös som
bokstäverna på sidan framför mig.
XI.
Gatorna ringla genom staden lika oberörda som för
två veckor sedan. Jag går på deras stenlagda ryggar
och skyltfönstren titta lockande efter mig. Min
överrock, som genom det långa väntandet i tamburen
blivit slapp och orkeslös, rycker energiskt på sig och
vecken slätas ut. Det är skönt att vara ute igen.
Emot mig komma mina kamrater från
föreläsningen. De titta nyfiket och försiktigt på mig, och jag
känner hur mitt ansikte flyter ut i ett självfömöjt
leende. Jag vet att jag har rätt till det och försöker
därför inte se allvarsammare ut än vad jag är. Mina
kamrater följa mig ett stycke. De stanna vid en
fotografiateljés skyltfönster och betrakta med nästan
brutalt intresse Anitas porträtt.
Det småler utan urskillning mot dem, och lockarna
rinna utmanande ned på hennes axlar. Jag känner en
hastig våg av svartsjuka välla opp mot alla dessa
blickar, vilka i förbifarten girigt slicka Anitas en smula
trötta, vita ansikte. Men det är nästan med saknad
jag kommer ihåg, att Erik inte mer finns till och att
jag inte har starkare fiender att kämpa emot än
gatu-passanternas likgiltigt oblyga ögonkast.
Jag säger åt kamraterna att det var roligt se dem,
och att vi antagligen kommer att träffas i morgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
