Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stympas och rivas sönder, men det kommer då att bli
till någonting helt annat, en fullständig
bankruttförklaring för mig och min far. Allt som är av värde
för mig, som håller mig oppe och leder vidare,
kommer att vändas emot mig och bli en anklagelse. Och
på sätt och vis har ju min fars logiska synpunkt
alldeles rätt, det är blott tillfälligheten, som förhindrat
några ord, vilka obönhörligen skulle ha vältrat hela
skulden på mig. — Nej, det enda jag kan göra, är
att tyst och ihärdigt motsäga anklagelserna, utan
argumentering, utan förklaringar. Jag stiger opp.
— Du misstar dig, pappa. Jag har inte skuld till
olyckan. Jag råkar inte ha skuld till olyckan. Det är
allt vad jag kan säga.
— Du råkar inte ha skuld till Eriks död–––––-
upprepar han sakta för sig själv, och jag känner att
jag inte borde ha sagt det. Ty det ställer mig så
oändligt fjärran från honom, rubbar all hans tillit till mig
och låter en isande, hemsk likgiltighet gripa kring hans
strupe. Jag borde inte ha sagt det.
Jag stiger opp och smyger skamset ut ur rummet.
Jag vet att min far kanske förtvivlat väntar på några
förklarande ord av mig, men jag kan inte. Jag
känner bara att jag fryser och att jag gjort min far
mycket, mycket illa.
Skyltfönstren le utan urskillning mot gatan och
mot mig. Jag kommer ihåg, att Anita bett mig köpa
ett par grå sämskskinnshandskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
