Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fersenska mordet, meddel. af C. C:son Bonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven bidragit, under umgänget med detta visserligen
hyggliga och duktiga men föga älskvärda folk. Till
hela sitt väsen en soldat, var han i sitt uppträdande
alltid artig men kylig, hvartill nog äfven bidrog
medvetandet att han utaf en del af nationen var
mindre väl sedd samt svårigheten att stifta närmare
bekantskap med de personer, som utgjorde hans
omgifning, hans naturliga blyghet förlänade honom
dessutom ett visst utseende af tafatthet. Hans
moraliska egenskaper voro emellertid sådana att
man hade all anledning att vara belåten med hans
val till tronföljare, äfven om man ej tillräckligt
är i stånd bedöma hans militära och administrativa
förmåga, som han ju aldrig fick rigtigt tillfälle att
ådagalägga. Ehuru han visserligen icke var särdeles
begåfvad på hufvudets vägnar, tror jag dock att
han hade ett ganska redigt omdöme. Han var tyst och
inbunden, förstod sig ej på musik och tycktes föga
bevandrad uti de sköna konsterna i allmänhet; uti sin
ungdom hade han möjligen fått en vårdad uppfostran men
talade dock ytterst sällan om läsning och litteratur,
af den senare var honom den tyska mest bekant. Som
han under en allmän konversation alltid satt alldeles
tyst, var han en tråkig sällskapsmenniska. Emot
sina vänner var han vänfast, men hade ett häftigt
lynne och fattade lätt agg mot personer, som gåfvo
honom anledning till missnöje, samt nöjde sig ej
med att endast skänka sina motståndare sitt förakt,
utan gjorde gerna allt för att skada dem. Törhända
misstager jag mig vid skildringen af hans karakter,
då jag ej kännt honom tillräckligt länge, och vågar
derför ej fälla ett bestämdt omdöme om honom,
ty han var verkligen en af dessa förbehållsamma
personligheter, som man har svårt att komma underfund
med, hvad man dock med säkerhet kan påstå, är att han
var en bra och hederlig karl, äfven om han saknade
naturlig begåfning och mera allmän bildning.
Från första stund efter det underrättelsen om hans
död ingått, spred sig det hemska ryktet att han genom
olyckshändelse blifvit förgiftad. Läkaren Rossi,
hvilken Konungen, vid underrättelsen om prinsens
sjukdom afsändt till honom, förklarade sig omedelbart
efter sedan dödsfallet blifvit konstateradt, nödsakad
att påskynda liköppningen för att söka utröna
dödsorsaken, af fruktan att inelfvorna i annat fall
skulle kunna blifva underkastade sådan förvandling
att ingenting kunde iakttagas. Kammarherre Sparre,
som tillhörde prinsens uppvaktning, invände deremot
att han ansåg ingenting härvidlag böra företagas utan
särskild befallning från Konungen, samt hemstälde
huruvida ej något medel funnes att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
