Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fersenska mordet, meddel. af C. C:son Bonde (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett sätt, som omöjliggjorde dess offentliggörande,
han försökte deri att urskulda sig och framhöll
hurusom han sjelf utsatt sig för fara under sina
försök att försvara Grefve Fersen. Denna rapport
öfverlemnades till justitiekansleren för att intagas
bland rättegångshandlingarna och användas vid de
pågående undersökningarne. Hvad som verkligen
föreföll ganska egendomligt var att hvarken Herr
Silfversparre eller de tre herrar som försökt försvara
Grefve Fersen, nämligen Düben, Ehrengranat och
Schulz kunde känna igen någon enda af de som blifvit
häktade såsom misstänkta för mordet, då de sågo
dem inför ransakningsdomstolen, detta kunde lika
litet någon af de officerare göra, som fört befälet
öfver de på torget uppstälda trupperna. Ovisst torde
vara huruvida detta berodde på att de häktade voro
oskyldiga och man ej ännu påträffat de skyldige,
eller också att de brottslige förställt sina ansigten
och gjort sig oigenkännliga; möjligen hade det vilda
raseriet förvridit deras ansigtsuttryck; man kan också
tänka sig, att de personer, som försökte bispringa
grefven, varit så uppskakade, att de ej lagt de
uppträdandes utseende på minnet. Kanhända har man
till dådets utförande användt särskildt lejdt folk,
som omedelbart derefter tagit till flykten ombord
på fartyg eller annorledes. Alla öfverensstämde
dock uti den uppgiften, att man lagt märke till en
mängd sjömansklädda menniskor med vildt och hemskt
uttryck samt att det föreföll, som om röda paraplyer
varit ett öfverenskommet igenkänningstecken, ty i
folkträngseln rundt omkring den olycklige grefven
såg man en mängd sådana svängas i luften.
Onda tungor lemnade fortfarande Grefvinnan Piper
ingalunda i fred uti den af henne frivilligt valda
tillflyktsorten. Man utspred ett rykte, att hennes
kammarjungfru plötsligt aflidit och af henne
blifvit förgiftad. Justitiekanslern lät genast
undersöka saken och fann, att det var en nedrig
osanning. Oaktadt Grefvinnan Pipers fullständiga
oskuld offentligt blifvit tillkännagifven spred man
fortfarande på gatorna upphetsande ströskrifter och
ytterligare angifvelser, hvilket de såväl natt som
dag patrullerande militärerna ej kunde förhindra.
Förseglingen utaf den aflidne grefvens samt Grefvinnan
Pipers papper blef bruten, och man fann der ej det
minsta, som på något sätt kunde kompromettera någon
af dem. Ströskrifterna sökte då att kasta skugga på
andra personer och på adelsklassen i allmänhet. Snart
vände sig dock den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
