Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fersenska mordet, meddel. af C. C:son Bonde (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försänkningar hos det parti, som var inveckladt uti
och möjligen framkallat oroligheterna den 20 Juni.
Han hade gjort allt för att söka förhindra
begrafningen och föregaf sin fruktan för
oroligheteternas upprepande. Herr Sköldebrand är
nog en mycket rättskaffens man och har alltid haft
anseende att vara det, men partiandan kan tyvärr ofta
förleda den mest rättänkande menniska till ganska
mycket. Han var dessutom behäftad med denna tidens
lyte, den s. k. frihetskänslan, som han städse lade i
dagen, och kunde derför icke med glad håg se, att en
man sådan som Grefve Fersen hvilken alltid uppträdt
såsom kunglighetens och konungamaktens beskyddare,
egnades en så stor hyllning, som den högtidliga
begrafningsakten innebar. Då nu emellertid allting
aflöpte uti lugn och ordning, sökte han tillskrifva
sig förtjensten att härtill hafva bidragit, ehuruväl
det är otvifvelaktigt att äran häraf tillkom
General Peyron såsom befälhafvare för Stockholms
garnison. Denne hade skaffat sig en särskild hemlig
polis, bestående af underofficerare och soldater vid
garnisonsregementena, derför att han ej ansåg sig
kunna lita på den ordinarie poliskåren. Genom denna
hemliga polis hade han lyckats skaffa sig kännedom
om allt, som yttrades rundtomkring uti staden samt
på krogarna i stadens utkanter.
Herr Sköldebrand hade, innan den högtidliga
begrafningsakten blef bestämd, för mig gifvit uttryck
åt sin farhåga för hvad som skulle inträffa, om
begrafningen blefve förrättad annorlunda än uti den
största enkelhet, derför ansåg jag mig nu dagen efter
begrafningen böra fråga honom, hvem som fått rätt,
han eller jag, häruppå svarade han mig synbarligen
besvärad; »Men detta har likväl ej kunnat ske utan de
aldra största ansträngningar samt säkerligen ej utan
alla de åtgärder, som af mig blifvit vidtagna för
att lugna alla dem, som kunnat hafva för afsigt att
ställa till oordningar, och polisen har varit särdeles
verksam för att uppnå detta resultat.» Jag kunde
blott småle åt ett sådant svar och vände honom ryggen.
Baron Engeström hade verkligen ganska mycket arbetat
för att få de brottsliga från den 20 Juni bestraffade
och Grefve Fersens minne återupprättadt, denne
olycklige man, som så grymt och orättvist blifvit
misshandlad och mördad; när jag derför dagen efter
begrafningen råkade honom, visade han sig särdeles
belåten öfver att han kommit underfund med att man
sökt föra honom bakom ljuset. Jag frågade honom då:
»Nåväl, min herre, hade jag ej rätt deruti, att
allting skulle komma att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
