Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fersenska mordet, meddel. af C. C:son Bonde (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkan var illuminerad, och grefvinnan blef såväl
dit som derifrån buren af sina båda söner och sin
måg. Då hon under sin mans lifstid varit herskarinna
derstädes, äfvenså under sonens minderårighet
förvaltat egendomen till sina underhafvandes fromma,
voro dessa nu närvarande vid högtidligheten och egnade
henne en liflig hyllning. Resan gick lyckligt och väl,
och vid Löfstad blef hon med stor glädjebetygelse
emottagen. Ej blott de underhafvande derstädes utan
äfven de ifrån brodrens i närheten belägna egendom
Ljung lade vid detta tillfälle i dagen sin stora
tillgifvenhet för sin aflidne husbonde och dennes
syster.
Konungen söker på alla sätt att lägga i dagen huru
belåten han är med Kronprinsen, och sjelf börjar
jag verkligen att hysa högaktning för honom. Hans
uppförande vid detta tillfälle har tillförsäkrat
honom min innerligaste vänskap. Det sätt han städse
iakttager gent emot Konungen kan ej nog berömmas,
en verklig son kan ej visa en större uppmärksamhet
och vördnad än Kronprinsen vid alla tillfällen gör
det emot Konungen. Då jag talade med honom rörande
händelserna den 20 Juni, svarade han mig: »Ni vet mer
än väl, att jag ingen röst har i rådet och att min
skyldighet är att underkasta mig Konungens vilja
och beslut, hvarför jag ingenting kan utlofva,
såvida ej något särskildt tillfälle yppar sig,
men det gifver jag Eder mitt hedersord uppå, att om
så inträffar, skall jag göra allt, hvad jag kan.»
Min öfvertygelse är verkligen också, att såvida icke
Kronprinsen ingripit, så hade hvarken den högtidliga
begrafningsceremonien, ej heller det hedrande sätt,
hvaruppå Grefvinnan Piper blef behandlad kommit
i fråga, ty han förklarade sig eftertryckligt för
bådadera, men detta utan något skryt och utan att
vilja att det skulle märkas, att det kom ifrån honom,
tvärtom sökte han låta påskina, att det uteslutande
berodde på Konungens eget initiativ, och undvek derför
alla slags tacksamhetsbetygelser. När han talade
om saken med Konungen, skedde det, ehuru med kraft,
likväl med den allra största undergifvenhet; härigenom
förskaffade han sig alla hederliga menniskors odelade
högaktning. Kronprinsens hela uppträdande såväl
emot Konungen och mig, som ock emot sin omgifning är
sådant, att det måste tillvinna honom hela folkets
erkännande, och han börjar äfven redan att blifva
allmänt älskad.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — — — — —<footnote>Innehåller betraktelser öfver den politiska
ställningen i allmänhet.</footnotne>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
