Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristina, af K. F. W-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnat en öfversigt af Kristinas lefnadshändelser till
år 1666, då den nu tryckta samlingen af bref till
Azzolino vidtager och fortsätter under den tid hon
var stadd på resa till och från Sverige samt under
den långa vistelsen i Hamburg.
I Sverige fruktade regeringen för, att hon skulle
uppehålla sig här längre än nödigt var, men hade,
dels genom att bereda henne ett lysande emottagande
och dels genom en viss undfallenhet, uppmuntrat
hennes oförsynta anspråksfullhet, så att hon,
oaktadt hon emot förbud medförde en katolsk prest,
fortsatte sin resa till Norrköping, der hon möttes
af upprepadt förbud att medhafva presten till
Stockholm och dessutom ålades en inskränkning i sin
religionsutöfning. Detta var lyckligtvis mera än
Kristinas omåttliga högmod medgaf henne att tåla,
och dagen efter det senaste förbudets emottagande
skyndade hon till Helsingborg, der hon för alltid
lemnade sitt fädernesland, hvilket hon genom sina
gerningar kränkt och skadat.
Samma dag Kristina öfverreste till Helsingborg,
på hitvägen, skref hon från Helsingör den 16
maj 1667 till Azzolino, att man ej längesedan i
Sverige utfärdat en förordning mot katolikerna,
men det oaktadt förklarar hon, att om den nya
påfven (Clemens IX) årligen ville offra lika
mycket för katolska lärans utbredande i Sverige,
som kardinal Chigi årligen utgifver för sina hundar
och hästar, skulle man, trots alla hinder, få se
underverk. Reflexionerna öfver detta yttrande göra sig
sjelfva. Då hon på svenska sidan af sundet emottogs
med pomp och ståt, fick hon den föreställningen,
att alla hennes önskningar skulle uppfyllas. När
hon togs ur denna villfarelse blef hon ursinnig
och skref från Jönköping, den 24 maj 1667, till den
knappt tolfårige Karl XI ett ganska oförsynt bref,
som anföres å sidan 354, och ådagalade dermed,
att öfvermodet var större än klokheten. Följden
deraf blef den ofvan angifna, en ny förargelse, som
befriade vårt land från henne. Sin uppfattning af
svenska regeringens åtgärder meddelade hon Azzolino
från Hamburg (s. 360) och kom till den slutsatsen,
att följderna af den behandling hon rönt kunde blifva
ganska obehagliga för svenska regeringen. Med det
antagandet tillfredsstälde hon sin sjelfkänsla.
Sedan hon i Hamburg, trots varningar, tillstält
offentlig fest med anledning af att kardinal
Rospigliosi valts till påfve (Clemens IX) och dermed
föranledt det kända upploppet, som hotade hennes lif
och egendom, så att hon slutligen lät skjuta på de
anfallande, af hvilka åtminstone åtta dödades och
många sårades, sände hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
