Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peter Cohorn. Ett nordiskt medeltidsminne i södra Frankrike, af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riken och underkasta sig resans mödor. Tillika
hade han artigheten att till hans mottagande vid
Toscanska gränsen sända tvenne kardinaler, af
hvilka den ena Francesco Gonzaga var en systerson
till kon. Christians gemål. Vid Porta del Popolo
kom en väldig skara kardinaler och prelater jemte
Roms senat och adel till häst och fots honom
tillmötes. Den 6 April 1474 skedde det högtidliga
intåget i Rom. Kardinalerna förde honom först till
S:t Peters gamla basilika – den nya Peterskyrkans
byggnad påbörjades egentligen först 1506 – derefter
till påfven i Vatikanen. Konungen knäföll för honom
och såsom bevis på sin ödmjukhet skall han under
sin vistelse i Rom äfven burit påfvens släp och
hållit tvättfatet åt honom, när han tvättat sina
händer. Det torde sannolikt egt rum följande dagen,
Skärtorsdagen, vid ceremonien, då påfven tvättade de
fattiges fötter. Långfredagen den 8 April förehades
korskyssningen, hvarvid konungen hade sin plats mellan
de två förnämsta kardinalerna. Genom sin tolk begärde
kon. Christian tillåtelse att framträda till koret
efter alla kardinalerna. På tillfrågan om anledningen
till denna önskan svarade han: för att visa det
höga kardinalkollegiet tillbörlig ära. Påskdagen
den 10 utdelade påfven i egen person det heliga
sakramentet åt konungen och hela hans svit. Dagen
derpå öfverlemnade han till konungen såsom påfligt
vänskaps- och äretecken den invigda gyllene rosen,
som ursprungligen varit det året bestämd för dogen
i Venedig. Kon. Christian är säkerligen den ende
nordiske regerande monark, som erhållit denna
utmärkelse. Konungen bar densamma i procession
samma dag då han begaf sig till kardinalens af
San Pietro ad vincula boning. Denne kardinal var
Julian della Rovere, en brorson till påfven och
som denna dag bjudit konungen till gäst, – och
här sammanknytes således Romafärden med ett bekant
namn på vår grafsten. Tillika biskop i Carpentras,
blef han såsom redan är omtaladt vid samma tidpunkt
utnämd till ärkebiskop i Avignon och besteg sjelf
påfvestolen under namn af Julius II, ehuru först
år 1503. Han är en af vatikanens storslagnaste
herrskaregestalter. – Under dessa aprildagar
1474 växlades mellan kon. Christian och Sixtus IV
föröfrigt andra gåfvor: påfven skänkte konungen en
gyllenduksdrägt, ett guldkors med ett infattadt stycke
af Christi kors och andra dyrbarheter, konungen å sin
sida utan all täflan förärade påfven sill, stockfisk
och hermelinskinn från sina nordiska riken.
Men bakom alla dessa gåfvor och gengåfvor och
dessa festligheter lågo allvarliga underhandlingar
mellan konungen och den påflliga kurian. En bland de
vigtigaste rörde, såsom Paludan-Müller framhållit,
den ömtåliga frågan om ordnandet af rättigheten att
tillsätta de högre kyrkliga embetena i de nordiska
rikena, en fråga som under den föregående tiden
föranledt många slitningar och tvister. Och dessa
underhandlingar utmynnade i den bulla, som Sixtus IV
redan under kon. Christians vistelse i Rom utfärdade
den 22 April 1474 rörande dessa rättigheter, och som
äfven har sin betydelse för Sverige.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
