Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peter Cohorn. Ett nordiskt medeltidsminne i södra Frankrike, af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kurian, utan tvifvel påverkad af konungens hela
personliga uppträdande, visade sig här liberal och
undfallande. På konungens ödmjuka anhållan, heter
det, gaf påfven åt konungen och hans efterkommande
patronat-och presentationsrätten till prosterierna i
Lund, Upsala, Schleswig, Åbo, Linköping och Westerås,
till dekanatet i Roskilde, till ärkedjeknedömet i
Århus, Ribe och Strengnäs, hvilka i dessa kyrkor
bildade nästbiskopliga värdigheter, vidare till
ärkedjeknedömet i Upsala, till dekanaten i Lund,
Åbo och Linköping och till prosteriet i Roskilde
och slutligen till dekanatet i Vårfrukyrkan i
Köpenhamn. Det är anmärkningsvärdt, att inga norska
kyrkovärdigheter här nämnas, men Paludan-Müller antar
med fullt skäl, att kurian ej ville härigenom försvaga
sitt under föregående stridigheter gjorda yrkande
på patronatet öfver Norges alla prelaturer. Det
skulle vara en tacksam uppgift att undersöka huru
och i hvad mån detta påfvebref i detalj tillämpades
här i Norden under de följande 50 åren till dess
reformationen tog sin begynnelse. Man har uppgifvit,
att frågan om upprättandet af ett universitet i
Köpenhamn äfven varit föremål för underhandlingar
under konungens närvaro i Rom, och sannolikt har
väl denna angelägenhet ock kommit på tal, ehuru
bullan härom utfärdades först ett år senare. Äfven
åtskilliga andra ärenden blefvo vid samma tillfälle
afgjorda. Den 27 April lemnade konung Christian Rom
och återvände ungefär samma väg han kommit. Några år
senare företog hans drottning Dorothea af Brandenburg
en liknande Romafärd.
Mellan den 6 och 27 April 1474, midt under den heliga
veckans dagar, infaller sålunda den händelse, hvarpå
grafstenens inskrift häntyder, men som undgått de
forskares kännedom, hvilka förut skildrat denna
kon. Christians resa: en svensk Peter Cohorn,
kammarherre och fältöfverste, som jemte sin
unga son befinner sig i konungens följe, dödar
i en duell under vistelsen i Rom en dansk rival,
som äfven tillhörde konungens uppvaktning. Enligt
någon tradition uppgifves den dödade varit en grefve
Scheilemberg.[1] På grund af detta svåra brott
förvisas Cohorn och dömes till landsflykt, men finner skydd
i kardinal della Roveres palats och med hans hjelp
slutligen äfven en fristad i Avignon och dess närhet,
der han efter en 4 à 5 års vistelse dör och jordas i
Montfavet. Men hans son Johan grundar här i Frankrike
en ätt, som ännu synes lefva och som har att tälja
betydande och framstående män i fransk och holländsk
tjenst, men hvilkas historia vi dock här ej äro i
tillfälle att vidare följa.[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
