Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Släkten Leijonhufvud-Lewenhaupt under medeltiden, af Karl K:son Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brundzbærghe» eller Abraham Kristiernssons farfader
som »skæligen man». Nämnda år och dag kärade
Gregers i Brunsberg vid räfstetinget i Strängnäs
»oppa en fiæl i Wallom i enne ængh». Biskop
Anders i Strängnäs var jordägande i »fiælen»
och i byn. Nämnden vid räfstetinget vittnade och
svor att den icke visste eller mindes annat än att
»fiælen» låg som den af ålder legat och att de,
som ägde den, af ålder hade ägt den och deras
föräldrar före dem. Gregers sade sig äga del i
denna »fiæl» efter han var jordägande i byn och
det »ær omynnis hæffdt». Biskopen och de som ägt
den förut blefvo tilldömda »fiælen». En »fiæl»
är detsamma som ett jordområde, och 1409 23/8
kallas en »fiæl» i Jönåkers härad för »gammalt
frälse». Konung Magnus Eriksson hade 1357 förbjudit
frälseman att förvärfva skattejord, och såväl han som
konung Håkan hade sedan blott på grund af särskilda
förtjänster beviljat undantag från denna regel. Men
under konung Albrekts tid afhändes honom en stor
mängd skatt därigenom att frälsemän på ett eller
annat sätt kommit i besittning af skattejord. »Den
märkvärdigaste åtgärd, som under drottning Margaretas
tid vidtogs i afseende på Sveriges inre styrelse är
utan tvifvel reduktionen. Den bestod i korthet sagdt
deri, att alla de skattegods, som allt ifrån 1363,
då Albrekt kom in, kommit i frälseståndets händer,
skulle återgå till sin ursprungliga egare eller deras
arfvingar och åter blifva skattskyldiga» [Styffe:
Bidrag till Skandinaviens historia]. Reduktionen rörde
således såväl de verldsliga som andliga frälsemännen
och pågick i Södermanland 1399 och ännu 1409, samt
berörde flera gods på Selaön, hvadan det synes ganska
antagligt att efter 1409 ingen skattejord därstädes
var undandragen skatt. Biskop Anders i Strängnäs,
som hörde till det andliga frälset, hade enligt
nämndens vittnesmål, af år 1413 7/7 en sedan gammalt
erkänd besittningsrätt till nämnda »fiæl» och måste
denna »fiæl» efter alla räfsteting, som strax före
1413 hållits i Södermanland, om den ej varit frälse,
ej kunnat behållas af biskopen och hans meddelägare,
och nämnden ej tilldömt dem »fiælen.».
Af det ofvannämnda framgår således att den
omtalade »fiælen» var frälsejord och att Gregers på
urminnes häfd grundade anspråk på del däraf innebar,
att han var frälseman. Doktor Karlsson anser att
»skæligen man Gregers i Brundzbærghe», hvilken af
det föregående med till säkerhet gränsande visshet
kan anses vara frälseman, skulle genom uttrycket
»skæligen man» bevisas tillhöra bondeståndet eller
möjligen det lägre frälset. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
