Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett återfunnet privatarkiv, af Holger Rosman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fråga har man ej någon fullt detaljerad kännedom. Man
vet, att deras slägt kom till Sverige från
Nederländerna redan under drottning Kristinas
tid. Abraham och Jakob voro borgare i Stockholm. De
försträckte vid olika tillfällen kronan med penningar
och hade flera affärsförbindelser med staten. De
arbetade för bergsbrukets uppryckande, voro
bland de första, som uppmärksammade öfre Norrlands
malmrikedomar och som sökte föra kultur till Lappland:
Kengis i Vesterbotten bearbetades af dem, flera
forsar i Lappmarken läto de upprensa. Färnaverken i
Vestmanland äro äfven deras anläggning. I Norrköping
egde de ett större messingsbruk. Af drottning
Kristina hade de Gotland förpaktadt; de hade planer
att upparbeta öns gamla handel och sjöfart, men deras
regemente var der illa lidet, att döma af folkets
klagomål för regeringen. Tanken att genom en kanal
förbinda Öster- och Vesterhafvet är äfven fästad vid
bröderna Mommas namn. Båda bröderna blefvo under Carl
XI:s förmyndareregering adlade och tjenstgjorde som
kommissarier i kommerskollegium. Jakob Reenstierna dog
1678 (ej 1720, såsom Anrep uppger), Abraham år 1690.
Det antydda är nästan det enda man vet om bröderna
Momma. Men kanske har historien glömt mycket af det
väsentliga, då den ej i sin minnesbok fastslagit
något mera vid deras namn.
I sjelfva verket vill det synas, som om den rörelse
bröderna Momma idkade, hade en för vårt land alldeles
enastående omfattning. Men samtiden kunde kanske icke
se det märkvärdiga deri. En tid, som endast dömde
storheten efter segrar i krig och underhandlingar,
kände ingen beundran för personer, hvilkas egen
vinning tycktes vara deras enda sträfvan. Men geniet
och dådkraften har en storhet, som ej endast får
dömas efter lätt synliga medel och mål – och den
historieskrifning, som opartiskt vill väcka till
lif minnet af stora andar på skilda verksamhetsfält,
skall nog ej länge behöfva tveka, förrän den söker
göra bröderna Momma mera bemärkta än hittills. I vår
handels och industris historia ser man knapt några
större namn skymta fram förrän under 1700-talet,
med undantag af den store vapenfabrikanten Louis De
Geers. Att så är förhållandet beror kanske mindre på,
att inga stormän funnos än att samtiden ej förstod
dem. Frihetstidens ledande män gåfvo intresset för
handel och näringar en högre lyftning och ett ädlare
namn: derför hafva de betydande affärsmännen från
1700-talets midt i vår historia fått behålla en plats,
som blifvit 1600-talets affärsmän förnekad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
