Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porträtt 14. Ulrika Eleonora von Fersen - Porträtt 15. Adolf Fredrik Nils Gyldenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvars mest glänsande stjernor hon allmänt
betraktades. Endast hennes yngre syster grefvinnan
Augusta Löwenhjelm och hennes några år äldre
franka grefvinnan Lovisa Meyerfelt kunde göra
henne första rummet stridigt. De tre voro hofvets
mångbeprisade och besjungna gracer, de skönhetens
gudinnor, å hvilkas altaren den tidens elegante
kavaljerer täflade att nedlägga sin hyllning. I
motsats till sin näpna och graciösa syster skildras
grefvinnan Höpken som en imponerande skönhet. Hon
var stor och synnerligen välväxt med anletsdrag,
hvilka af Gustaf III ansågos värdiga att pryda den
Venusbild, som på hansbeställning framkallades af
Sergels mejsel. Med sitt fagra yttre förenade hon
en sprittande lifsglädje, en yster käckhet och
en mångfald af talanger, hvilka tillförsäkrade
henne en af de främsta rolerna vid alla hofvets
lustbarheter och tidsfördrif, vare sig det gäl de
att säkert och elegant föra sin häst i en karusell,
att med smidighet och grace dansa en kadrilj, att i
en spirituel konversation lekande behandla vittra och
konstnärliga frågor eller att med öfverlägsen förmåga
spela och sjunga på hofvets teater. Hennes blixtrande
qvickhet var äfven mycket beundrad, ehuru hennes
bitande infall ofta befunnos nog vågade. Härjämte
egde hon en fast och pålitlig karakter och »var sina
vänners redliga vän». Detta visade hon äfven 1789,
då konungen bröt med adeln och lät häkta dess ledare,
bland dem hennes egen farbror. Utan tvekan uppoffrade
hon nu sin lysande ställning och drog sig för alltid
tillbaka från hofvet. År 1797 trädde hon i nytt gifte
med öfverste Georg von Wright, som i många år egnat
henne en ridderlig hängifvenhet, men blef tre år
senare ånyo enka. Hon lefde ytterligare ett decennium,
egnande sig på äldre dagar alltmera uteslutande åt
sina husmoderliga pligter, nu lika enkel och sparsam
som hon förr varit fallen för yppighet och nöjen. Sitt
glada lynne och sin spelande qvickhet synes hon dock
hafva bevarat, och personer, hvilka vid denna tid
kommo i beröring med henne, kunde ej nog beundra
hennes spirituella om ock understundom något fria
konversation. På så sätt framlefde hon praktisk och
klok, glad och sund sina återstående dagar, till dess
hon vid 61 års ålder afsomnade, efterlemnande endast
en son, född i hennes första äktenskap.
Såsom en af de mest tjusande representanterna för
det gustavianska tidehvarfvet med dess glada, käcka
sorglöshet, dess frivola men af konstsinnet förädlade
nöjeslystnad, dess spirituella, älskvärda umgängeston,
dess vittra, artistiska smak och dess skönhetsdyrkan
framstrålar för efterverlden Ulla von Fersens bild,
smyckad af minnets fagraste rosor.
N. v. D.
15. Grefve Adolf Fredrik Nils Gyldenstolpe var
född 1799 och ättling i 5:te led af den lärde
Mikael Wexionius, som 1650 undfick adlig sköld
och hvars son blef kongl. råd och grefve, samt son
af generalmajoren och landshöfdingen grefve Nils
Gyldenstolpe och hans maka, den sköna och älskvärda
Aurora De Geer, sedermera omgift med excellensen
Gustaf af Wetterstedt. Vid 17 år student aflade han
redan följande år kansliexamen. Han utbytte dock
snart pennan mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
