Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porträtt 18. Johan Prinzensköld - Porträtt 19. Fredrik Ulrik von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chronones krigstienst, serdeles uthi det numehre med
Gudz kraftige bistånd väll ändade tyske kriget»,
som det heter i diplomet, då drottning Kristina
den 15 december 1649
[1]
förlänar honom adelig sköld och hjelm.
Han var då major vid ett tyskt kavalleriregemente,
och får man tro slägttraditionen
fick han sitt namn deraf, att han vid något tillfälle
räddat pfaltzgrefven Carl Gustaf ur lifsfara och
sålunda varit »prinsens sköld». Men hans förtjenster
ansågos värda äfven en mera materiel belöning ty
d. 22 december sistnämnda år fick han donation under
Norrköpings besluts vilkor å en mängd »Wåre och
Cronones godz och gårdar i Jönkiöpings lähn, Wästra
Härad och Sandsiö sochn», en donation som ytterligare
tillökades den 4 februari 1652. Sistnämnda dag namnes
han ännu major men synes kort derpå avancerat till
öfverstelöjtnant. När Roskilde-freden slöts 1658
var han öfverste och samma år i mars anlände han i
egenskap af svensk kommissarie till Bornholm. Hans
fullmagt som sådan var daterad den 29 april 1658.
Hans korta men verksamma bana på denna ansvarsfulla
post tillhör historien. För närmare kännedom
härom hänvisa vi till den intressanta uppsatsen af
L. Berger i Svensk historisk tidskrift arg. 1888,
hvilken i ingen mån jäfvar omdömet, att det var ett
för fäderneslandet gagnerikt lif, som för tidigt
afklipptes, då Johan Printzensköld den 8 december
1658 föll för lönmördarens kula.
Från hans andra gifte med Anna Hård af Segerstad
stamma hans ännu lefvande ättlingar. Det i detta
häfte återgifna originalporträttet har under det
fjerdedels årtusende, som inom kort svunnit hän sedan
den tappre krigaren fick plats bland Sveriges adel,
gått i arf från far till son och tillhör numera Johan
Printzenskölds ättling i 7:e led fru Sigrid Molinie,
född Printzensköld, i Jönköping.
S. Lagerberg.
19. Grefve Fredrik Ulrik von Rosen, son af riksrådet
grefve Gustaf Fredrik von Rosen och hans 2:dra maka
Ebba Margareta Baner, föddes 1731 och blef vid 16 års
ålder fänrik vid Hamiltonska reg:t Han gick kort derpå
i fransk tjenst, steg der till öfverste och var en
tid adjutant hos marskalken af Sachsen. Fransk till
bildning och åskådningssätt återkom han till Sverige
och anstäldes vid hofvet först som kammarherre, sedan
som hofmarskalk. Samtidigt kastade han sig in i den
hetaste partistriden och blef sin vän grefve Axel
Fersens trognaste och kanske skickligaste medhjelpare
vid ledningen af hattpartiet. Han var nämligen,
enligt en samtida politikers erkännande, »en man med
stora egenskaper vid riksdagsoperationer». Emellertid
inträffade 1772 års statshvälfning. Grefve Rosen
blef nu för en tid konungens man samt utnämndes
1774 till öfverstallmästare hos drottningen och 2 år
senare till landshöfding i Åbo län. Men så snart det
parlamentariska lifvet åter börjat vakna, finna vi
den gamle »riksdagsoperatören» ånyo på sin plats. Vid
Fersens sida leder han den unga nyvaknade oppositionen
och utvecklar den vid 1786 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
