Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Mikael Törnflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilläggsbestämmelser till nämnda författning, såsom att
ständerna skulle ega af förekommen anledning emellanåt
ajournera sina sammanträden och under tiden låta
sig representeras af en särskildt vald deputation,
liksom ock att själfva rannsaka och döma öfver
alla förgripelser mot friheten, fundamentallagarna
och ståndsprivilegierna m. m. I sagda memorial
föreslogs äfven, att adelns representanter hädanefter
jämväl borde utses genom val, dock så att detta
stånd skulle få välja 300 och de öfriga stånden
endast 100 riksdagsmän, hvartdera. Det stora antal
obesutna och föga bemedlade adelsmän, som vanligen
bildade majoriteten på riddarhuset och efter
klassindelningens upphäfvande snart nog därstädes
kom att utöfva ett bestämmande inflytande, hade
begynt väcka allvarsamma farhågor hos många af den
unga frihetens aristokratiska vänner; och nyssnämnda
förslag torde väl också närmast vara att betrakta
som en af de talrika vid denna riksdag förekommande
yttringarne häraf.
Nästföljande riksdag 1726-27 får man till sin
öfverraskning se Törnflycht, denne konungens
uppenbare ovän, framträda som samma furstes lika
bestämde anhängare och till och med väcka förslag,
att ständerna skulle åtaga sig betalningen
af monarkens inhemska skulder, hvartill äfven
riksdagen fann skäligt lemna bifall. Det omslag,
som sålunda egt rum i förhållandet mellan kung
Fredrik och hans gardeschef, erhåller helt visst sin
rätta belysning, om den ställes i samband med den
förändrade ställning, hvari konungen genom den senaste
tidens politiska tilldragelser omsider kommit till
det frihetsvänliga partiet. Skrämda af de kungliga
maktutvidgningsplanerna hade till en början den nya
författningens hängifna vänner sökt ett stöd hos och
slutit sig nära samman med det s. k. holsteinska
partiet, som bildats af de personliga anhängarne
till Fredriks forna medtäflare om kronan hertigen af
Holstein, och sålunda bestod af konungens förklarade
motståndare; och sagda parti hade härigenom vunnit en
styrka, som satte det i stånd att för en tid nästan
helt och hållet beherska den svenska politiken. Mot
dess och dess bundsförvandters kraftiga motstånd
strandade också alla kung Fredriks försök att
tillintetgöra den unga friheten. Men ej nöjda med
denna seger begynte snart partiets ledare hängifva
sig åt storpolitiska drömmar, träda i en synnerligen
nära förbindelse med Ryssland och i samverkan med
denna makt söka inleda Sverige i mer eller mindre
äfventyrliga krigsföretag. Fruktan härför liksom
ock för ett nesligt beroende af arffienden i öster
öppnade omsider ögonen på fredens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
