Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Personhistorisk litteratur: Sicco et sa descendance jusqu'à l'an 1318. Ursprung des Geschlechts v. Taube
- Personhistorisk litteratur: Sveriges ridderskaps och adels kalender 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Westfalen och i trakten af Köln, där den först upptagit
namnet, antagligen efter stamfaderns känningsnamn
(den döfve), hvilket äfven förekommer såsom släktnamn
i latinsk form (surdus). Att döma af åtskilliga
omständigheter förde släkten i västra Tyskland en
dufva i vapnet, antagligen såsom en sinnebild af
namnet, ett s. k. talande vapen. Sedermera förändrades
vapnet småningom; dufvan som varit placerad på en
trästubbe försvann ur vapenbilden, och endast stubben
stannande kvar. I denna form fördes vapnet af släkten
Duye i Anhalt och sedermera af den estländska
släkten och de därifrån härstammande svenska
grenarna. Professor von Taubes undersökning innebär
intet försök att klarlägga sambandet mellan de olika
till vårt land inflyttade släktgrenarna. Därom finnes,
som bekant, en utredning i Wrangels och Bergström
Ättartaflor. Men hans antaganden om släktens äldre
historia äro nya, och då de synas grundade på strängt
vetenskapliga analyser, gifva de ett nytt prof på att
man icke utan vidare får förkasta hypoteserna om de
internationella släktnamnens verkliga sammanhang.
*
Sveriges ridderskaps och adels kalender
(redigerad 1854- 1904 af Gabriel Anrep). Tjuguåttonde årg. 1905.. Utgifven af Adam Lewenhaupt. Stockholm 1904. Alb. Bonnier.
Den gamla Anrepska adelskalendern har med den
sista årgången inträdt i ett nytt skede, då
redigeringen öfvertagits af riksheraldikern grefve
Adam Lewenhaupt. Den vördade åldringen, banbrytaren
för vår moderna släktforskning, har gått att njuta
sitt otium, men hans verk fortlefver sådant det af
honom grundats. De förändringar, som vidtagits i
kalenderns anordning, äro endast obetydliga. Den
mest väsentliga är inflickandet af födelsedagar,
något som säkerligen af de flesta kommer att hälsas
med tillfredsställelse. Afbildningen af svenska
herresäten är också en beaktansvärd nyhet. De långa
släktkalkylerna med hänvisningar till farfars
sysslings son etc. – som säkerligen varit till
mera hufvudbry än egentlig uppbyggelse – äro för
de större släkterna reducerade, men grupperingen af
medlemmarna utgår fortfarande från hufvudmannen. Den
synnerligen praktiska radförskjutningen mellan
släktleden har genom val af olika siffertyper gjorts
än mera effektiv.
Då man jämför arbetet med den likartade kalender,
som för några år sedan startades af en annan
förläggarfirma, frågar man sig endast, hvarför två
dylika arbeten icke kunna lära af hvarandra. Af äflan
att vara originell har man icke velat acceptera ens
det bästa hos konkurrenten. Hvad är det t. ex. som
hindrat den Anrepska kalendern att åtminstone för de
större släkterna ha tabellariska öfversikter och den
Leijonhufvud’ska att bättre markera skillnaden mellan
de olika generationerna? Säkerligen obenägenheten
att lära af andra, fast man nog i föreliggande
fall också kan tala om en pietetsfull vördnad för
traditionen. Den Anrepska formen är i alla händelser
den som mest öfverensstämmer med de motsvarande
utländska kalendrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:11:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pht/1904/0169.html
