Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. von Dardel. 2O. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvirflande nöjenas och glänsande lustbarheternas
hemvist. Den rastlösa reformverksamhet, som utmärkt
de första åren af konungens regering efter 1772 års
revolution, hade afstannat, och från de allvarliga
statsangelägenheterna vände monarken med allt större
förkärlek sin håg till sällskapslifvet med dess
njutningar, dess lätta och glada tidsfördrif. I denna
nöjesjäktande värld kände sig Armfelt snart i sitt
rätta element. Hans yttre fägring och behagfulla
skick, hans käcka och glada väsen och icke minst
hans intellektuella egenskaper tillvunno honom
äfven inom kort framför hofvets andra unga herrar en
bemärkt ställning och jämväl mycket hastigt konungens
synnerliga välbehag och bevågenhet. Härtill bidrog nog
icke minst, att den unge hofmannen visade utpräglad
böjelse och äfven begåfning för den dramatiska
konsten, som vid denna tid utgjorde ett hufvudföremäl
för Gustafs intresse och detta i en grad, som väckte
allmänhetens både förvåning och förargelse. Armfelt
blef nu en af konungens mest nitiske medhjälpare
i hans teaterverksamhet, snart nog hans biträde
jämväl i dramatiskt författarskap, och gjorde sig
småningom genom sin outtömliga förmåga att uppfinna
och anordna ständigt nya och omväxlande såväl sceniska
som andra förströelser liksom ock genom sina öfriga
sällskapstalanger för den ledsnaden och enformigheten
mer än allt annat skyende monarken oumbärlig. Också
hade icke ännu ett år efter hans inträde vid hofvet
gått till ända, innan han redan betraktades som
konungens förklarade favorit. Det kan förvisso med
fog sägas, att det var två närbesläktade själar,
som här funnit hvarandra. Monarken hade i Armfelt
lyckats träffa en gunstling efter sitt sinne, en
förtrogen vän sådan som han helst ville hafva honom,
i hvars sällskap han städse kunde vänta att finna
trefnad och behag, med hvilken han på ett lätt och
angenämt sätt kunde meddela sig i alla de af hans
vakna och rörliga intelligens omfattade ämnen, åt
hvilken han, viss om förståelse, kunde anförtro alla
sin rika, högtflygande inbillnings växlande skapelser,
pä hvars mod och hängifvenhet han äfven visste sig
tryggt kunna lita. Armfelt åter hade i sin konung
lärt känna en af tidens högt begåfvade andar, hvars
vidt famnande snille, storslagna fantasi och djärfva
planer starkt tilltalade hans eget stolta, dristiga
sinne och ingåfvo honom den djupaste beundran, på
samma gång Gustafs mildhet, vänlighet och tjusande
älskvärdhet mäktigt bidrogo att med de starkaste
band fästa honom vid denne. Emellan dessa båda rikt
utrustade män slöts från denna tid en fast vänskap,
som med några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
