- Project Runeberg -  Personhistorisk tidskrift / Sjunde årgången 1905 /
69

(1899-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. von Dardel. 2O. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfvensom yttre belöningar i form af generalmajors
värdighet samt riddaregraden af svärdsordens stora
kors.

Armfelt, som inlagt så betydande förtjänster
om kriget, fick äfven i väsentlig mån medverka
till den nu å ömse sidor efterlängtade fredens
åstadkommande. Underhandlingarna härom inleddes
nämligen genom en på kejsarinnan Katarinas egen
tillskyndan öppnad, af hvarjehanda förevändningar
framkallad brefväxling mellan Armfelt och den mot
honom kommenderande ryske generalen Igelströhm, och
åt dessa män öfverläts också efter hand att formligen
afsluta fredsfördraget. Vid fullgörandet af detta
uppdrag hade väl Armfelt hufvudsakligen att följa sin
konungs ledning, men han lade äfven härvid i dagen
både nit och skicklighet samt en uppriktig kärlek
till freden. Hans framgångsrika verksamhet härutinnan
belönades också af konungen med serafimerorden.

Han stod nu på höjden af makt och anseende. Hans
duglighet och tapperhet under kriget i förening med
hans verksamma deltagande i fredsarbetet hade omsider
tillvunnit honom den popularitet, han hittills saknat,
och hans ställning hos monarken var sådan, att han
utan att bära titeln likväl med allt skäl kunde
betraktas som dennes förste minister. Såväl arméens
angelägenheter som till stor del utrikes ärendena
gingo genom hans hand, och äfven vid tillsättandet
af civila tjänster samt i andra förvaltningsfrågor
af betydelse torde han hafva utöfvat ett stort
inflytande. Denna utomordentliga framgång kunde
ej annat än stiga den redan af naturen stolte och
tilltägsne gunstlingen åt hufvudet. Han sågs också
uppträda med höga later och omgifva sig med en
yttre ståt, som föga anstodo en undersäte, och hans
öfvermod i ord och åthäfvor gick understundom därhän,
att den väckte anstöt hos hans höge gynnare, den om
sin kungliga värdighet ytterligt ömtålige Gustaf
III. Emellanåt synes ock hans favoritskap varit
hotadt, men det lyckades honom dock ständigt att
skingra de stormbebådande molnen och sålunda intill
konungens död intaga det förvisso främsta rummet i
hans vänskap och förtroende.

I sin egenskap af konungens faktiske utrikesminister
synes han i allmänhet hafva arbetat på ett
stärkande af det genom freden uppkomna vänskapliga
förhällandet till Ryssland, och det var äfven han,
som förnämligast ledde de underhandlingar, hvilka
förde till afslutandet af försvarsförbundet emellan
Sverige och nämnda makt i oktober 1791. Däremot torde
han, ehuru i rikt mått delande Gustaf III:s harm och
afsky gentemot den franska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pht/1905/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free