Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. von Dardel. 2O. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
revolutionen, ingalunda hafva delat konungens illusioner
uti ifrågavarande hänseende, hans förhoppningar att
kunna förena det monarkiska Europa i kampen mot den
revolutionära hydran och att i spetsen för dess härar
med lätthet krossa densamma. Han synes med mera nykter
blick hafva uppfattat ställningen och, äfven med fara
att förlora sin ynnest, kraftigt sträfvat att bekämpa
denna krigiska äfventyrspolitik samt att i stället
leda sin konungs uppmärksamhet främst på landets inre
angelägenheter, särskildt pä nödvändigheten att söka
upphjälpa dess betryckta finanser. I och för vinnandet
af sistnämnda ändamål arbetade han äfven med mycken
ifver för ett sammankallande af rikets ständer.
Vid den riksdag, som också i enlighet härmed 1792
utlystes i Gäfle, var Armfelt jämväl närvarande och
förde i egenskap af tjänstgörande generaladjutant
befälet öfver de i och omkring staden för tillfället
samlade trupperna. Ej utan anledning ville man i
denna omständighet se bevis därpå, att våldsamma
åtgärder vore från vederbörandes sida att befara, och
de utlåtanden, den frispråkige Armfelt vid denna tid
skall hafva fällt, syntes nog äfven ägnade att i rikt
mått gifva stöd för ett dylikt antagande. Riksdagen
aflopp emellertid lugnt och fredligt. Konungen
erhöll frivilligt hvad han begärde, våldet hade icke
någon anledning att ingripa. I stället fick Armfelt
under riksdagen å konungens vägnar och som hans
ställföreträdare hålla taffel, till hvilken talrika
riksdagsmän inbjödos och hvarvid värden genom sitt
själfsvåldiga uppförande, sitt stötande högmod och
sina hänsynslösa uttalanden lyckades ytterligare
uppdrifva den förbittring, som särskildt bland hans
egna ståndsbröder redan dessförinnan i så hög grad
var mot honom rådande.
Katastrofen den 16 mars skulle emellertid genom
sina verkningar inom kort störta den öfvermodige
gunstlingen från den svindlande höjd, hvartill en
konungs ynnest så hastigt upplyftat honom. Detta
lyckans bortskämda söndagsbarn, hvars lif under de
sista åren varit snart sagdt som en enda lysande
fest, endast då och då upplifvadt af krigiska
bardalekar samt af det politiska intrigspelets och
maktutöfningens njutningar, skulle omsider under
förföljelser, landsflykt och bittra försakelser
lära känna lifvets allvarliga sidor och sålunda
småningom mogna till en verklig man, en man som väl
alltid skulle bibehålla åtskilligt af ungdomens
öfverdåd och lättsinne, men som genom sitt mod
och sin ståndaktighet i motgångens dagar, sin
ridderliga hängifvenhet för sin döde konungs minne
och statskonst, sina krigiska talanger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
