Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. von Dardel. 2O. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett så otygladt språk mot dennes franskvänlige
rådgifvare, att österrikiska regeringen fann
sig föranlåten uttala sitt missnöje öfver hans
uppförande samt någon tid därefter äfven begära
hans återkallande. Innan officiell framställning
härom ännu skett, anhöll han emellertid själf om sitt
entledigande, hvilket äfven af konungen beviljades och
detta under uttryck af dennes synnerliga bevågenhet.
Under Gustaf IV Adolfs uppehåll i södra Tyskland 1803,
och 1804 hade nämligen Armfelt, som på konungens
framställda önskan infunnit sig för att göra monarken
sin uppvaktning, lyckats vinna dennes stora vänskap
och förtroende och på grund häraf mera än 4 månader
kvarhållits i hans närhet. Det gemensamma hatet mot
Napoleon förenade dem snart ytterligare. Då konungen
kort därefter begynte intaga en mer och mer fientlig
hållning mot den mäktige mannen, var det därför också
själfklart, att han för den förestående kampen skulle
taga Armfelts. tjänster i anspråk. Denne förordnades
sålunda nu att under generalguvernören vara högste
militärbefälhafvare i Pommern, en befattning, som
äfven syntes böra blifva af en viss betydelse,
sedan det länge planerade kriget omsider i slutet
af 1805 utbrutit. Men Gustaf IV Adolfs hufvudlösa
ledning af krigsrörelserna tjänade endast att ådraga
desamma ringaktning och åtlöje. Sedan konungen
emellertid i september 1806 återvändt till Sverige,
och fransmännen efter att vid Jena hafva slagit
den preussiska krigsmakten och vid Pultusk den
ryska, började vända en del af sina krafter mot det
hittills föga beaktade Sverige, blef det allvar i
leken. Stralsund inneslöts af en öfverlägsen fransk
styrka i början af 1807 men försvarades tappert af
Armfelt och generalguvernören H. H. v. Essen. Sedan
förstärkningar omsider i mars ankommit, lyckades
Armfelt, ehuru med svårighet, förmå Essen till
en gemensamt företagen offensiv rörelse mot den
numera försvagade franska styrkan. Den kröntes med
fullständig framgång, och fransmännen fördrefvos ur
Pommern. För den förtjänst Armfelt vid detta företag
inlagt belönades han med generalsvärdigheten. Fienden
återkom emellertid snart i förstärkt antal och efter
ett kraftigt motstånd, hvarvid Armfelt själf blef
sårad, måste han vika för öfvermakten. Harmsen öfver
att härvidlag ej hafva blifvit behörigt understödd,
missmodig och sjuk nedlade han i maj 1807 sitt befäl.
Vintern 1807—1808 tillbragte han i Stockholm i stilla
tillbakadragenhet. Då emellertid Ryssland och Danmark
i början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
