Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. von Dardel. 2O. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af sistnämnda år på en gång angrepo Sverige, fann
man sig ej längre kunna undvara den hjältemodige
krigarens svärd. Konungen erbjöd honom till en början
öfverbefälet i Finland. Klart inseende ansvaret och
vådorna af detta värf begärde han betänketid. Inom
kort ändrade dock monarken mening, och Armfelt fick
i stället befälet öfver den s. k. västra arméen, som
skulle operera mot och så snart som möjligt eröfra
Norge. Han ryckte äfven in i detta land och lyckades
nästan omedelbart genom ett raskt anfall bemäktiga
sig förskansningen vid Lier, ett af Kongsvingers
fästnings utanverk. Hans nästan fullständiga brist
på artilleri hindrade honom emellertid att mot
sagda fästning fullfölja sin framgång. Densamma
åtföljdes äfven snart af betydande motgångar för hans
underbefälhafvare. Härens bristfälliga utrustning
och konungens egensinniga, okloka inblandning i
ledningen, som störande inverkade på krigsrörelserna,
bidrogo härjämte i hög grad att försvåra allt vidare
framträngande. I slutet af maj fann Gustaf emellertid
för godt besluta, att hufvudanfallet hädanefter borde
riktas mot Seland, hvadan Armfelt erhöll befallning
att inställa inryckandet i Norge och i stället intaga
en säker defensiv ställning. Den 15 därpå följande
augusti skildes han alldeles från befälet och ålades
att begifva sig till sin egendom för att där afvakta
konungens befallningar.
Han befann sig nu i uppenbar onåd, orsakad dels
däraf, att han ej enligt Gustaf Adolfs tillkännagifna
önskan förmått eröfra Norge, dels af den hänsynslösa
frispråkighet, hvarmed han sin vana trogen i ymnigt
mått gifvit luft åt sin förtrytelse öfver krigets
högsta ledning. Han slog sig nu ned på Nynäs i
Södertörn, följande därifrån under den närmaste
tiden med alltjämt vaket intresse världshändelsernas
gång, för visso djupt bekymrad för sitt fosterlands
öde men ingalunda modlös utan ifrigt sysselsatt
med planer för dess räddning. Sålunda uppgjorde
han nu ett förslag att med bistånd af en engelsk
flotta genom öfverrumpling intaga Petersburg, där
sedan en fördelaktig fred med lätthet borde kunna
vinnas. Förslaget föranledde emellertid icke någon
åtgärd.
Kringhvärfdt af fiender och enväldigt behärskadt af
en själfrådig, halsstarrig, halft vanvettig konung,
som efter att hafva kastat stridshandsken mot Europas
väldigaste härskare förlamade hvarje försök till
försvar mot den fruktansvärda öfvermakten genom sin
hufvudlösa ledning, befann sig Sverige vid denna tid
i ett hart när förtvifladt läge. För hvarje klarsynt
patriot blef det under sådana förhållanden dag för
dag alltmer uppenbart, att en verklig räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
