Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. von Dardel. 2O. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han författade i detta syfte en vidlyftig
»mémoire politique et militaire», hvari han
jämväl utkastade planen för ett blifvande fälttåg,
därvid i hufvudsak tillstyrkande samma defensiva
stridssätt, som ej långt därefter skulle medföra så
märkliga framgångar och för alltid göra slut på det
napoleonska världsherraväldet. I öfverensstämmelse
härmed verkade han äfven kraftigt for ett närmande
emellan Sverige och Ryssland och för tillkomsten
af den förbundstraktat, som 1812 afslöts emellan
dessa båda stater och som tillförsäkrade hans gamla
fädernesland besittningen af Norge. Sedan brytningen
med Frankrike omsider ägt rum, följde han äfven sin
monark i striden och tog som en af dennes talrika
militära rådgifvare del i fälttågets tidigare
skede. Hans ställning vid arméen syntes honom dock
i längden föga behaglig, hvartill äfven kom att han
kände sig långt ifrån tillfredsställd med det sätt,
hvarpå kriget från rysk sida fördes. Med kejsarens
tillstånd återvände han därför till Petersburg och
till ledningen af de finska angelägenheterna. Han var
emellertid sedermera närvarande vid det bekanta mötet
i Åbo och tjänstgjorde äfven under en del af åren 1812
och 1813 som t. f. generalguvernör i Finland. Som ett
vedermäle af kejsarens fortfarande bevågenhet erhöll
han förstnämnda år finsk greflig värdighet.
I november 1813 angreps Armfelt af den sjukdom,
som efter 9 månaders plågor skulle göra ett slut
på hans växlingsrika lif. Ännu i det sista förblef
han trots sina lidanden liflig och verksam, alltjämt
med vaket intresse omfattande såväl de finska som de
allmän-europeiska angelägenheterna, särskildt striden
mot den alltid lika lidelsefullt hatade »korsikanen»,
hvars efterlängtade fall han också till sist fick
skåda. Sålunda nåddes han af döden i sin villa i
Tsarskoe-Selo den 19 augusti 1814 efter att endast
hafva hunnit en ålder af något öfver 57 år.
Få framstående män från detta på märkliga
personligheter så rika tidehvarf hafva väl blifvit
till den grad olika bedömda som Gustaf Mauritz
Armfelt. Å ena sidan högeligen prisad och lifligt
beundrad både som snillrik statsman, ridderlig
hjälte och den älskvärdaste af människor, har han å
den andra blifvit frånkänd snart sagdt alla högre
och ädlare egenskaper och framställd som en utan
förtjänst framdragen öfvermodig och själfsvåldig
favorit, som en äregirig, egennyttig och opålitlig
ränksmidare, som den lättsinnigaste, öfverdådigaste
och mest slösaktige af sin tids rouéer, som en man
utan grundsatser, utan allvar och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
